Kosmetisk uppdatering

Till er stackare (Dig) som läser denna blogg får jag be om ursäkt för ett nästan två månader långt uppehåll. Nåväl, här kommer några kosmetiska uppdateringar som Du kan vila ögat på...

IFK Jämo-anmält

Den förste oktober i år spelade IFK Göteborg i färgerna Blå-rosa (istället för Blå-vitt) och kvinnor fick gratis entré in till Ullevi där matchen spelades. Allt till stöd för bröstcancerforskningen. Ett fantastiskt initiativ tycker jag.
Runt matchdagen funderade jag (på skoj) för mig själv över att det faktiskt är könsdiskriminering att låta män betala full entré (dryga hundralappen) och låta kvinnor gå in gratis. Naturligtvis vaknade jag snabbt till liv och naturligtvis är tanken lika löjlig som energikrävande.
Nåväl, nu har en mycket upprörd blå-vittsupporter satt ner foten ordentligt, en manlig sådan, och Jämo-anmält både IFK och Gotevent för detta tilltag. Öh, sa du Jämoanmält? Jajjemän, personen i fråga tycker tydligen att han blivit så hårt diskriminerad att man skall sätta igång en långsamt rullande byråkratiapparat bara för att, för att vadå? Ja, jag ser ingen som helst förklaring. När man tänker förnuftigt på det (gudskelov är jag en av dem som gör det) är ju initiativet att släppa in flickor, kvinnor, tanter och så vidare gratis på fotbollsmatcher helt exemplariskt. Den mansgrisiga läktarkulturen i Sverige skulle må väldigt gott av mer jämställdhet. För idag är läktarkulturen otroligt ogästvänlig. Men det behöver den inte vara. Fast utan fler kvinnor på läktarna känns det ganska främmande. Många tjejer/kvinnor är rädda för våld och allmänt stökiga olikkönade typer. Jag förstår dem. Inte ens jag känner mig säker bland baby-huliganer och annat patrask. Så låt oss för guds skull med öppna (gratis) armar släppa in våra kvinnor på läktarna. Om inte annat borde alla lag föra vidare IFK:s sympatiska idé om att stödja Rosa Bandet-kampanjen, till stöd för bröstcancerforskningen.

En vecka P-K

Jodå, jag grejade det! Har burit något klarrött under hela veckan (mån-sön) till stöd för befolkningen i Burma.
(who the f**c cares?)

Bär rött för Burma

Min målsättnig är att varje dag denna vecka bära någonting rött, till stöd för Burmas folk. Hoppas Du väljer att göra det samma.


(mellan Dig o Mig: erkänn att vi egentligen inte fattar vad konflikten handlar om, men vem vill missa en chans att vara P-K?)

Lars Vilks

Världen och främst Skandinavien hann knappt återhämta sig från Jyllandspostens något klumpiga val av karikatyrteckningar av profeten Muhammed förra året. Hela världens muslimer var rasande och Danmark fick under lång tid bära hundhuvudet.
Så, nu under sensommaren kläcker den vansinnigt begåvade "konstnären" Lars Vilks idén att avporträttera samme profet som en så kallad "rondellhund". Okej, inget att hetsa upp sig för kan man tycka. (Personligen tycker jag att rondellprydnader är idiotiska generellt då de stör sikten som bilist. Men det är en annan historia.)
Nåväl, vad Lars Vilks måste förbisett är det faktum att alla världens muslimer - milt uttryckt - ogillar när deras profet blir nedvärderad av någon från ett imperialistiskt västland. I detta fall: Lasse Vilks från landet lagom.
Jag har egentligen svårt att förstå den utskiljningslösa vreden och hatet som väcks av ett sånt här bagatellartat påhitt, men faktum är att jag stör mig mer på Lars Vilks. Varför? Jo, att man är så dum (ja, dum är ordet) att man tycker det passar sig att göra en rondellhund föreställande profeten Muhammed, år 2007, efter den skakiga tid som rådde under och efter Jyllandspostens snedsteg, då kan man inte vara annat än urbota korkad. Att killen inte har någon som helst tanke på efterverkningarna som kan tänkas följa och så vidare. Det har bränts dockor av Fredrik Reinfeldt i Afghanistan med mera, till följd av Vilks "konsterk" och ändå pratar den samme om konstnärlig integritet och annat trams. Du, och jag vet att år 2007 är världsläget redan så spänt att man ägnar inte energi till kränkande påhitt som retar upp sisådär en miljard människor.
Även om det är helt debilt måste vi, för mänsklighetens skull, acceptera att vi inte skall väcka den björn som sover, även om det kan, perverst nog, verka lockande för somliga.
Så det är bara att gilla läget och lära sig tvåtusentalets nya olika heders kodex, något som Lars Vilks förmodligen förbisett.

Blogg time-out

Har under den senaste tiden varit ockuperad med skolarbete och diverse andra tidskrävande sysselsättningar.
Hoppas kunna uppdatera bloggen snart igen...

Väl mött då...

A

Bobby, Madeleine...och den nya typen ryggradslösa föräldrar

Svenska folket, mig själv inkluderat, har knappt återhämtat sig efter den mycket tragiska och läs avskyvärda tragedi som drabbade pojken Bobby häromåret.

Så i tidigt i maj i år försvinner Madeleine McCann , 4, från ett hotell i Praia da Luz, en semesterort på Algarvekusten i Portugal. Något som skakar en hel värld, inklusive lilla Sverige. Enligt vittnesmål hade föräldrarna varit ute och ätit och lämnat Madeleine hemma tillsammans med sina två yngre(!) syskon. När föräldrarna kom tillbaka var Madeleine spårlöst försvunnen. Sedan dess har polisens jakt på förövaren rönt stor uppmärksamhet och även kändisar har engagerat sig i försvinnandet. Dels genom att pytsa in pengar till en eventuell hittelön, alternativt lösensumma. Det har sagt att tidigare tips har pekat mot Holland och Malta. Med vita tänder och fräsch solbränna har föräldrarna turnerat Europa runt i hopp om att hitta sin dotter men utan resultat. Så, i slutet av augusti rapporterar tidningar om att polisens hundar har reagerat mot liklukt på familjens bilnycklar. Något som skakar om den så tidigare naiva omvärlden. Det kan väl inte vara…?? Snacket börjar således gå varmt.

Tidigare denna månad, närmare bestämt den 3 september blir DNA-resultaten klara. Enligt uppgifter ska blodspår ha hittats på hotellrummet. Polisen utreder enligt uppgifter i media om föräldrarna råkat ge Madeleine en för stor dos sömnmedel. Igår således förhördes mamman i vad som beskrivs som ”elva timmar”. Hon får beskedet att hon nästa dag kommer delges misstanke om brott.

Ja, vad säger man. Jag är inte direkt förvånad, utan mer äcklad och förfasad över hur väl ett föräldrapar kan spela för att vinna empati och slippa misstankar om sitt brott. Samma sak hände med Bobby.

Vi är itutade att tro det bästa om folk och således är det tabu att misstänka föräldrarna, men det har på senare tid visat sig att föräldrar utan skrupler kan ”av misstag” mörda sitt barn och sen spela teater för en hel värld helt för att rädda sitt eget skinn. Att man inte har kurage nog att stå för det man de facto gjort är helt makalöst. Det är ens eget kött och blod för fan!

Skall bli mycket intressant och se vilka rättsliga följder som följer. Och jag vet inte om Madeleines syskon mår bäst av att ha sin mamma i fängelse eller lurpassandes hemma med pillerburken…

Inte så "PK" längre...

Blir bestört när jag läser om den före detta RFSL-ordföranden i Kalmar län som i dagarna åtalas för förskingring och andra otrevligheter. Personen i fråga har förskingrat fler hundra tusentals kronor som skulle ha använts för ett skolprojekt mot homofobi. Han/hon anklagas också för att genom fusk med a-kassan och socialbidrag ha byggt upp en förmögenhet på närmare en miljon kronor. Jag kan i viss mån förstå att man försöker lura åt sig pengar genom A-kassa och socialbidrag. Sköter man det snyggt finns det viss chans att håva in några extra tusenlappar utan att staten får reda på det. Givetvis oförsvarbart, men iallafall. Dock när det kommer till de "hundratusentals" kronorna som skulle användas i ett skolprojekt mot homofobi börjar min mage vändas. Att ta pengar som avsatts för ett sådant projekt och sedan plocka ner det i egen ficka är så vulgärt och motbjudande att man nästan häpnar. Det är nästan som att rycka sparbössan ur händerna på frälsningsarmén. Som en av Sveriges mest respekterade och politiskt korrekta organisationer har RFSL varit förskonade från den här typen av publicering och nedsvärtning. Men nu, skäligen bevisat, går det inte att anförtro sig hundraprocentigt åt någon organisation. Hoppas det var första och sista gången man behöver läsa sånt här osmakligt...

Och om Du, åtalade, blir fälld: passa på att tappa tvålen i duschen...

På väg mot nya tider och nya bloggar

Nu kryper hösten allt närmre och jag skall återta studerandet vid Göteborgs Universitet. Hoppas kunna skriva ett par inlägg i veckan under den kommande terminen och ser gärna att Du som läsare interagerar och ger respons på det jag skriver.

Väl mött under hösten...

//A

Nu är bloggen återigen uppdaterad. För er som mer eller mindre hängivet läser hoppas jag med överseende för dröjsmålet...

//A

Valde Fp rätt?

Folkpartiet har enhälligt nominerat Jan Björklund som sin nya partiledare. Han är erfaren, har pondus och är en allmänt schysst prick. So far, so good. Dock anser jag att valet av partiledare inte riktigt torde vara det rätta.

Tillåt mig förklara en smula: folkpartiet är ett parti som länge fått dras med olika stämplar på grund av klantiga formuleringar och tunnelseende politiska antagonister. Jag tänker närmast på partiets strama integrationspolitik. Inte ens Mauricio Rojas har lyckats tvätta bort stämpeln helt och hållet. Sedan har också Folkpartiet velat rent allmänt under Leijonborgs ledning och någon tydlig inriktning inom det liberala planet har i alla fall inte jag tyckts mig se. Men det kanske bara är jag.

Vad Folkpartiet behöver nu, när ”Leijonkungen” äntligen försvinner är en partiledare som utstrålar raka motsatsen till de fördomar partiet lyckats dra på sig. Exempelvis skulle en ledarfigur med utländsk härkomst vara alldeles lysande för att få bort yxhuggna kommentarer om folkpartiet som ett fientligt parti. Vad mer? En kvinna som ledare skulle också kunna främja en mer liberal-feministisk politik samt att det skulle göra alliansen 100% jämställd, sett ur partiledarsynvinkel. Jag tror mig ha svaret: Nyamko Sabuni. En otroligt bra politiker med bra verbal förmåga och med ett statsrådsämbete som inte skulle ta någon större skada av ett kliv upp till partiledarposten. Faktiskt skulle den främjas av att alliansen blir mer jämställd (Sabuni är jämställdhetsminister).

Jag vill ha kvar Björklund på posten som skolminister utan att han skall ha ansvaret över Fp också. Lars Leijonborg har inte lyckats kombinera sitt statsrådämbete med sin partiledarroll. Jag tror därför att Sabuni skulle vara den bäst lämpade kandidaten för en partiledarposition, men tyvärr, tåget har redan gått.

Lycka till Jan…

Lars Danielsson på krigsstigen...tillåt mig le

Den förre statssekreteraren Lars Danielsson har inte haft det lätt de senaste två och ett halvt åren. Bristande trovärdighet, luddiga svar och otrohetsrykten. Killen måste känna sig rätt matt vid det här laget.

Nåväl, nu presenterar Katastrofkommissionen sin andra granskning av vad som hände i inledningsskedet av flodvågskatastrofen i december 2004 och Lars Danielsson är mäkta upprörd. Jag är en smula förvånad, men han hävdar att kommissionen har läckt ut arbetsuppgifter till medier, i syfte att svartmåla honom. Dessutom har kommissionen inte haft tillräckligt fokus på analys och förslag till förbättringar, tycker Danielsson.

Okej, låt mig se, inte fokus på analys säger han? Nej, efter otaliga förhör och förfrågningar om vad han faktiskt hade för sig den där annandagskvällen är väl inte att betrakta som analys. Det har ju tagit nästan tre år att få ur honom rätt information. Blir nästan utredning i stil med Palmegruppen. Så Lars, beskyll inte katastrofkommissionen att vara seg med analysen. Det är att kasta sten i glashus. Sedan ”förbättringar”, ja vad skulle det vara? Ända förbättringen som jag skulle vilja se är lite rakryggade ställningstaganden från Danielssons sida.

Så slutligen, lille Lars, du om någon skall tala med små bokstäver när det gäller etiska ställningstaganden och synen på hur andra sköter sitt jobb. Gör det för min skull och för alla anhöriga från Tsunamikatastrofen…

Väktarstaten

Sverige är i allra högsta grad en väktarstat. Nja, inte på så sätt som ordet har sin egentliga betydelse utan om man bryter upp ordens faktiska mening: ”väktare” + ”stat”. Ja, alltså, med väktare avser jag alltså baskerprydda stubbade skallar och dinglande batonger och så vidare.

I Sverige idag tas allt mer ansvar över till väktare och privatägda väktarbolag. Vem hade hört talas om firmor vid namn Cubsec eller G4S för några år sedan? På nittiotalet var det Securitas och möjligen Falck som stod för ”väktandet”.

Idag utför väktare allehanda uppgifter, exempelvis skyddsrundor vid tomma lokaler, ordningsvakter på stan, köpcenter och krogar. Det är naturligtvis bra då vi inte kan belasta polisen med allt detta arbete, men under senare år har rättsväsendet inte direkt varit prioriterat på riksnivå och poliserna har mestadels fått sitta och köra skrivbord istället för radiobil. Småkommuner blir av med sina stationer och istället dyker det upp väktarfirmor som skall värna om den allmänna ordningen.

Detta gör mig inte ett dugg trygg. En väktare har rättighet att (mot genomförd batongteknikträning) bära batong, men ingen juridisk skyldighet att ingripa i olika situationer. Bara moralisk. Med detta menat att en väktare efter humör kan avgöra om han eller för all del hon, skall ingripa vid exempelvis ett slagsmål. Vill du att vår poliskår skall mer eller mindre ersättas av sådana som inte kom in på polishögskolan och sedan egentligen har någon skyldighet att gripa in när någon pucklar på dig? Nä fyfan, låt oss få våran polis tillbaka eller skapa ett statligt väktarbolag som kollar industrifastigheterna mitt i natten.

En rätt dålig låt, men inehållet....

Do you ever feel like breaking down?
Do you ever feel out of place?
Like somehow you just don't belong
And no one understands you
Do you ever wanna runaway?
Do you lock yourself in your room?
With the radio on turned up so loud
That no one hears you screaming

No you don't know what it's like
When nothing feels all right
You don't know what it's like
To be like me

To be hurt
To feel lost
To be left out in the dark
To be kicked when you're down
To feel like you've been pushed around
To be on the edge of breaking down
And no one's there to save you
No you don't know what it's like
Welcome to my life

Do you wanna be somebody else?
Are you sick of feeling so left out?
Are you desperate to find something more?
Before your life is over
Are you stuck inside a world you hate?
Are you sick of everyone around?
With their big fake smiles and stupid lies
While deep inside you're bleeding

No you don't know what it's like
When nothing feels all right
You don't know what it's like
To be like me

To be hurt
To feel lost
To be left out in the dark
To be kicked when you're down
To feel like you've been pushed around
To be on the edge of breaking down
And no one's there to save you
No you don't know what it's like
Welcome to my life

No one ever lied straight to your face
No one ever stabbed you in the back
You might think I'm happy but I'm not gonna be okay
Everybody always gave you what you wanted
Never had to work it was always there
You don't know what it's like, what it's like

To be hurt
To feel lost
To be left out in the dark
To be kicked when you're down
To feel like you've been pushed around
To be on the edge of breaking down
And no one's there to save you
No you don't know what it's like (what it's like)

To be hurt
To feel lost
To be left out in the dark
To be kicked when you're down
To feel like you've been pushed around
To be on the edge of breaking down
And no one's there to save you
No you don't know what it's like
Welcome to my life
Welcome to my life
Welcome to my life

Som man har längtat...

Jag har ofta varit väldigt ställningstagande i frågan om skolan och dess öde i Sverige. Blev därför väldigt glad när jag läste Göteborgs Postens nätupplaga och fann att riksdagen idag (31/5) sade ja till hårdare tag i skolan. Till exempel ska mobiltelefoner få beslagtas och bråkiga elever kunna tvingas byta skola.

Äntligen! Jag välkomnar detta förslag varmt och finner återigen Jan Björklunds mycket rakryggade engagemang i skolan vara synnerligen appellerande. Så här säger han bland annat i tidigare länkad artikel:

”Kunskapsresultaten i svensk skola sjunker jämfört med andra länder, vi har mycket stora ordningsproblem på många håll och vi har fler obehöriga lärare i svensk
skola än någonsin tidigare. Det är klart att det är problem, och det kan man inte förtiga eller sopa under mattan.”

Halleluja Janne! Visst är det så och jag förstår inte folks rädsla inför att reformera Thomas Östros myspysskola. Händer inget nu, händer det inte alls, för 2010 blir det åter maktskifte…

Förbjuden kärlek...

Jag blir för upprörd för att skriva. Läs Mikaels blogg om det mycket tragiska öde som drabbat ett pakistanskt kärlekspar...

Okunskap

Okunskap är källan till den mesta bedrövligheten som utspelar sig i världen. Med okunskap menar jag precis ordets rätta betydelse och vad det föder: fördomar, hat, svartsjuka o.s.v. Alla tokstollar som drivits av hat, ondska och annan perversion har i min mening haft okunskap som grundsten för byggandet av sina åsikter. Att nämna vissa diktatorer tror jag inte ens behövs.
Nåväl, vi lever i Sverige år 2007 och återigen finns okunskapen där, mitt ibland oss. Då tänker jag närmast inte på avkristalliseringar från vissa ideologiska rörelser utan på våra barn. Barn idag saknar en stor del av den kunskapen som är grundläggande för att kunna bilda sig en uppfattning av omvärlden och förebygga fördomar och annat trams. Via Johanna Nylanders mycket trevliga blogg har jag kommit över följande siffror:
(Landsomfattande undersökning om kunskapsnivån hos skolungdomar i åldrarna 15-20 år som opinionsinstitutet Demoskop har genomfört)

• 95 procent känner till Auschwitz - men 90 procent känner inte till Gulag.

• 90 procent vet inte vilken utländsk huvudstad som ligger närmast Stockholm.

• 50 procent vet inte att Berlin är huvudstad i ett land vid Östersjön.

• 82 procent tror inte att Vitryssland är en diktatur.

• 56 procent av grundskoleeleverna svarar "Vet ej" på frågan om de anser att samhällen baserade på västerländsk marknadsekonomi är demokratiska.

• 43 procent tror, att det totala antalet offer för kommunismen under nittonhundratalet är en miljon eller färre. En femtedel tror, att det är inga alls eller färre än tio tusen.

• 40 procent anser att kommunismen bidragit till ökat välstånd i världen.

• 22 procent anser att kommunismen är ett demokratiskt samhällskick. (DN)

Skall man skratta eller gråta åt dessa siffror? Ja, jag bölar okonrollerat. Vad i helsike har hänt med den svenska skolan? Min uppfattning och säkert din med är att den svenska skolan är framstående inom kunskapsområdet och det är vedertaget att man skall tillgodo se sig tillräckliga kunskaper för att kunna gå på gymnasium och sermera universitet/högskola. Och det är just det: lärandet för lärandets skull. Jag är för betyg i skolan, men att gå efter samma parametrar hela tiden och egentligen aldrig reflektera över vad som lärs ut är skrämmande. Det är samma kittel som kokar på skolverket, år ut och år in. En deciliter feodalsamhälle, en gnutta Rommel och några skopor Julius Caesar.
Som 20åring kan jag erinra mig att även jag fick knapphändig undervisning om det pittoreska öst. All fokus läggs kring åren 1939-45 och öst utmålas som befriare av Berlin och martyrer i slaget vid Stalingrad. Visst, jag är inte dummare än att jag vidhåller vikten av Sovjets kamp för att få ett slut på andra världskriget, men för att lugna alla semi-bolsjeviker därute som per defintion tror att man är nasse om man använder sig av tidigare språkad retorik vill jag bara säga att likväl som inget försvarar händelseförloppet i Tyskland under fyrtiotalet finns det ingen som helst vettig förklaring till varför ungdomar inte skall lära sig om Stalins masslakter eller att ishackan i Trotskijs huvud inte handlar om nån velourklädd mysideologi. Är man sann kommunist står man rakryggat och säger att är man stolt över sin ideologi och förklarar att gulag, tortyr, förföljelse etc var helt korrekta politiska manövrar och så vidare. Det är en skyldighet. Jag menar det finns ju fortfarande stolpskott som menar att Nordkorea är det bästa som hänt världen sedan Kinderägget.

Tillbaka till skolan. Jag skulle vilja citera mig själv från ett annat blogginlägg:

"jag starkt förespråkar att skolan är en helt fri och obunden institution där ALLA barn skall lära sig samma saker under samma förhållanden och förutsättningar. Skolan finns till för att kunna lära barn nödvändiga kunskaper inom vissa ämnen under nio års obligatorisk tid (vilket i verkligheten är tolv år, med gymnasietiden). Detta är något vi måste värna om och inte låta glida oss ur händerna, nu när skolan håller på att förbättras."

Precis såhär skall vi gå tillväga för att lära våra barn att själva bygga en egen uppfattning om världsideologierna. Vi lever år 2007 och det är dags att ställa in våra mentala klockor på det. Barn skall gå i statliga skolor där alla lär sig precis samma saker och ingenting skall förbises. Hoppas mina barn får växa upp på det sättet. För på pappas tid...

Inför mandatperioder i Sverige också…

USA är hela världens piñata, man pucklar på och bankar utan att egentligen förstå varför. Jo, visst världsherravälde och allt det är tramset förvisso, men jag måste försvara USA på en punkt (till att börja med): deras mandatreglemente. En president, guvernör o.s.v. får bara sitta max två mandatperioder om fyra år vardera. Klockrent, ett politiskt skolexempel som puttinuttiga Sverige skulle ta efter. Nej, skulle ha tagit efter långt mycket tidigare så klart. Varför? Är frasen ”omväxling förnöjer” bekant? Vad jag menar är (notera försöken till politisk neutralitet) oavsett ideologisk uppfattning eller så, mår den politiska apparaten bra av maktskiften. Eller ja, det behöver inte ens innebära maktskifte, bara personskifte. Ja, det är ofta minst lika sunt att hysta ut en person och ersätta med en person från samma falang, bara den förste knickedicken försvinner.

Sverige är ett skolexempel där personer har suttit på tok för långa perioder i obruten följd. Tage Erlander (S), Olof Palme (S) och allra sist Göran Persson (S) är väl de mest påtagliga exemplen. Jag vill inte kalla de för dåliga politiker även om det är frestande, för det är inte vad inlägget handlar om, utan vad jag menar är att inget land ”mår bra” av att ha samma stofil vid makten år ut och år in. Jag skiter högaktningsfullt hur folkvald personen är eller hur mycket mys i övrigt det är kring personen i övrigt. Åtta år räcker. Fyra med för den delen. Så lång tid får Reinfeldt vara med och leka. Livet är inte rättvist, så är det. Oavsett om man är rörläggare eller statsminister.

Nå, åter till resonemanget. Jag ser inga direkta nackdelar med ett sådant här mandatsystem i Sverige. Däremot några påtagliga fördelar: statsministern skulle jobba stenhårt för att sitta sina maximalt åtta år och därmed genomföra många välkomna reformer m.m., väljare skulle per definition bli mer engagerade om de visste att det faktiskt går att byta ut nickedockorna i Rosenbads korridorer samt att den nyttiga oppositionen skulle ständigt finnas nära till hands, istället som nu endast när någon i den aktuella regeringen torskar till det.

Mördare äter oxfilé för skattepengar

Vill börja med att ursäkta att bloggen inte blivit uppdaterad på ett tag...

Jag kokar återigen upp när jag på Göteborgs-Postens närupplaga läser följande:

Morddömde Ulf Olsson äter på restaurang och åker på bilutflykter med sina vårdare. Läkare vid den rättspsykiatriska klinik där han vårdas anser honom ofarlig nog att vistas ute bland folk.

Expressen publicerade på torsdagen ett foto där Ulf Olsson äter oxfilé på restaurang i Västervik. Enligt tidningen företogs första utflykten för snart ett år sedan. Tomas Svensson, överläkare och ansvarig för den rättspsykiatriska vården av Olsson, säger till tidningen att "han måste ju också få komma ut". Under övervakade former - minst två vårdare omger Olsson under utflykterna. (gp.se)

Ja än sen tycker du, men vad du kanske inte vet är vad Ulf Olsson är dömd för. Låt mig berätta:
Ulf Olsson våldtog och mördade tioåriga Helén Nilsson från Hörby 1989 och samma år mördade 26-åriga Jannica Ekblad från Malmö. Ulf Olsson dömdes i juli 2005 för mord, människorov och grov våldtäkt. Först till livstids fängelse men som sedan överklagades till rättspsykiatrisk vård då Olsson var påtagligt psykiskt störd. Ingen duvunge precis. I ett fall med ett sådan vedervärdigt as som man ändå får betrakta Ulf Olsson att vara, finns det få ursäkter för att låta densamme åka ut och smörja kråset på finrestaurang. Han skall inte ha annat än rättspyks dagliga tallrik. Vad som förvånar mig å det grövsta är hur självklart det framställs att första "utflykten" skedde för snart ett år sedan, dvs i klarspråk betyder ett år efter domen. Ett år. Hur kan man på ett år hinna avgöra att en mördare, kidnappare och våldtäktsman är så psykiskt stabil att han får dagspermissioner? Helt otroligt tycker jag. I respekt för allämnheten och i respekt för offrens familjer skall man låsa in människor som Ulf Olsson för gott. Lägg mina skattepengar på det istället för oxfilén...

Ser du Ulf på din lokala stjärnkrog så kan det vara bra att veta hur fanskapet ser ut...

.

Klimatet - en kontorsfråga..?

Klimatet är förmodligen vår tids största politiska fråga. Om inte nu, så iallafall strax. Floder och åar svämmar över, stormar kommer och går och värmen stiger för vart år. Min djupaste oro är dock inte föränkrad i den svenska energipolitiken eller den svenska elförsörjningen. Nej, problemen är våra "kära" grannar i öst. Våra "fellow member states" i EU: Polen, Rumänien etc etc. Dessa länder har fabriker som spyr ut giftiga gaser eller dumpar slamvatten rätt ut i östersjön. Några mil från den svenska kusten. Dessa länder får mer eller mindre obekymrat vräka ur sig hälsovådliga ämnen utan att det vidtas återgärder. Visst, det är kostsamt och tar tid, men det är ingen ursäkt. EU är till för de länder som kan uppfylla vissa medlemskrav. Låt då miljön bli det viktigaste. För kan man ha en miljövänlig "approach" då är man per definition ett kapitalstarkt land.
Det smärtar mig att EU expanderas så hänsynslöst, man går framåt utan att riktigt veta vad man ger sig i kast med. Tänk på att Sverige inte varit medlemmar i mer än 12 år. Det skall därför bli intressant att skåda hur Eu ser ut om ytterliggare 12 år. Om Australien är med och kanske har vi i Sverige återgått till kronan efter fiaskot med euron. Vem vet...

Men åter till klimatet, för det var ju faktiskt det som jag tänkte skriva om. Och inte Eu, även om det är förbaskat kul.
Jag är ingen sann etablissimangshatande arbetare, men som källsorterande, dieselkörande heltidsstudent blir jag mer än mäkta upprörd när jag läser och hör om nya och gamla politikers leverne utanför kontorstid. Ta Anitra Steen till exempel. Läste nyligen (kommer inte ihåg var) att hon fläskade runt på en 50-väg i 81 km/tim. Och att SÄPO hade svårt att hänga med på en krokig landsväg då densamma fläskade på i 140 knutar. I en Saab Aero med runt 240 Turbohästar. Miljövänligt? Icke! Varför tar dessa jävla skrivbordsryttare av sig sitt miljöansvar och för den delen även ideologiska ansvar när de stämplar ut varje dag? Skall inte Anitra köra en hybridbil eller åtminstone en bil utan onödiga hästkrafter? En sådan är dessutom billigare, helt i linje med myssocialismen. Men hon kanske hade bråttom hem för att fixa bygglov. Eller varför plåtar aldrig Se & Hör när Carl Bildt länger återvinning iförd endast morronrock, jo, för det gör han aldrig! Svenska politiker är inte korrupta, eller våldtagna av mutor och annat trams, men när man håller struptag på sin egen befolkning om energikonsumtionen och sen inte lever som man lär då kan man gärna få sin sista vila från en lyktstolpe...

Religiösa friskolor...

På Göteborgs-Tidningens (GT) löpsedel den 13/5 (läs idag) står det följande: "Lärare i Göteborg slagen blodig i bamba av elevens pappa" (bamba=skolbespisning).
Ja, en otroligt upprörande löpsedel som stinker "uppblåsning" lång väg, men iallafall. När man sedan slår upp sidan 12 i ovan nämda tidning förklaras sedan att misshandeln skedde på en muslimsk friskola här i Göteborg. En friskola med 340 elever i förskoleåldern till och med högstadiet.
Artikeln som sådan har egentligen ingen större relevans för skrivandet, men den satte igång en glöd...

Jag har aldrig varit någon större friskole-anhängare, allra minst sådana med religiösa motiv. Inte för att jag är mer pro eller anti någon annan religion utan för att jag starkt förespråkar att skolan är en helt fri och obunden institution där ALLA barn skall lära sig samma saker under samma förhållanden och förutsättningar. Skolan finns till för att kunna lära barn nödvändiga kunskaper inom vissa ämnen under nio års obligatorisk tid (vilket i verkligheten är tolv år, med gymnasietiden). Detta är något vi måste värna om och inte låta glida oss ur händerna, nu när skolan håller på att förbättras.
Många kristna tokstollar går runt och lipar över hur den svenska skolan håller på att krackelera eftersom kristendomskunskapen är borta som obligatoriskt ämne. Barnen får inte lära sig "den sanna läran" osv osv. Tack för det säger jag. Inte för att det är något fel på kristendom, tvärt om, utan för att skolan är en öppen inrättning som inte skall tvinga på någon den kunskapen. Därför har vi idag istället religionskunskapen, ett ämne som täcker de stora världsreligionerna. Eller när samma skara människor vill ta bort naturkunskapen eftersom den lär ut Darwinism och inte tolkar hela världen utifrån skapelseberättelsen. Oh herre jösses, kommentarer är överflödiga.
Sedan har jag vaga känslor av att viss nödvändig fakta förbises utifrån ett de religiösa skolornas parametrar. I många kristna skolor exkluderas då per defintion den darwinistiska läran och barnen får inte lära sig utifrån evulotionsteorin. Eller för den delen dito muslimska som förkastar förintelsen och annat totalt rubbat.
Sverige är ett av världens öppnaste länder och vi jobbar stenhårt för att skolan och andra instanser skall kunna vara så öppna mot andra kulturer som möjligt. Dock går våran integration sådär, därför vi vet alla att fullskalig integration är en tvåvägskommunikation, dvs. vi måste försöka lära oss lite olika seder, bruk och kanske i viss mån fraser på andra språk för att lättare kunna integrera nya medlemmar i Sverige. Med andra ord inte bara tvinga nya svenskar att anamma våra seder. Att börja i skolan vore en bra start. Om man förbjöd religiösa friskolor skulle man påtvinga en påskyndad integrationen och behovet av friskolor skulle (i min naiva skalle) minska.
Resonemanget känns lite stolpigt, jag vet, men bara för att friskolorna försvinner betyder ju inte det för den delen att man diksriminerar eller inskränker rätten att utöva sin religion. Jag menar kyrkor och moskéer finns det ju ändå. Barn blir i vilket fall ändå itutade massa strunt i sin hemmiljö eller bland kompisar, så låt iallafall plocka väck friskolorna från den listan...

//A

Nu blinkar det en liten röd lampa där...

Vi minns väl alla hur varje avsnitt av dokumentärserien om Göran Persson började? Titeln passar sig även för om vad följande inlägg skall handla om. För nu blinkar det en röd lampa stor som månen gällande Perssons nya jobb som rådgivare på pressbyrån JKL.

Jag, och förmodligen andra med mig, ändrade till viss del uppfattning om Göran Persson som person efter Erik Fichtelius dokumentärserie. Att även makthavare kan vara mänskliga och hans avhyvling av Miljöpartiet och Gudrun Schyman kan ju inte ses som annat än sympatiska. Dock så får jag återigen plocka fram min skepsis och viss mån av avsmak mot densamme efter senaste nyheten om hans nya arbete.

Efter ett par månader i tystnad och mys med Anitra på herrgården är det åter dags för Persson att stiga fram i rampljuset, nu som "konsult" på JKL. Ett konsultföretag som framgångsrikt har arbetat med att stödja storföretag att påverka politiker och hantera medier. JKL
är ett av Sveriges största konsultföretag efter Kreab skriver Göteborgs Posten.

Nå, vad ska man då säga om Perssons nya tjänst. Jag måste - tyvärr - hålla med Peter Eriksson (Mp) som uttrycker saken såhär: "Göran Persson bidrar till att urholka politikens integritet när han agerar dörröppnare till den som betalar bäst. Han borde varit extra försiktig så att han inte smutsar ned både sig själv och statsministerämbetet".
Tack för kaffet Peter, jag kunde inte sagt det bättre själv. Som socialliberal anser jag att Persson har sin fulla frihet att välja arbete precis som han vill och det är hans val som individ och ingen annans. Dock ser jag paradoxen som uppstår när Persson, precis som Eriksson uttrycker det, mer eller mindre överger sina socialistiska ideal och i sann kapitalistisk girighetsanda tar ett välbetalt jobb just för att det är välbetalt. Persson är ingen fattig man, han är en riktig gåsleverproletär och om inte annat har frugan hans en hel del pengar, så ur rent etiskt eller ideologist perspektiv om du så vill borde Persson pensionerat sig för gott i september och klivit av den svenska mediearenan, med undantag för krystade tal på Almedalsveckan eller första maj. Det köper jag, inga problem, men när han i Björn Rosengren-anda skall krama ur sista juicen ur samhällsapelsinen blir det bara osmakligt. Jag kan förstå om detta hade rört riksstollen Bildt eller någon annan från den borgeliga sidan, de har ju åtminstone ideologiska belägg för att håva in pengar och inte skämmas för det, men Persson? Nej, visa dina forna väljare lite respekt och gå i pension, för gott...

Flickan

Den här historien skrev jag någon gång på gymnasiet...

Maja är nio år, hon bor tillsammans med sin pappa, hans nya fru och fruns sextonårige son. Klockan är nio på kvällen och Maja har precis borstat tänderna och kryper ner i sängen.

Hon har svårt att somna för hon vet att snart kommer kanske hennes äldre styvbror in i rummet. Det gör han ibland. När han kommer in brukar han stänga dörren försiktigt efter sig och sedan kryper han ner i sängen där Maja ligger. Han säger ingenting utan andas bara tungt. Med ett finger för läpparna som i en tystande gest tar han sin lediga hand innanför Majas pyjamas.

Maja vet inte varför han gör så och hon känner sig feg och rädd, men vågar inte säga till sin pappa eller sin styvmamma. De skulle ändå inte tro henne tänker hon. Istället sluter hon sina ögon och tänker på de fina hästarna hon brukar få rykta i stallet. För blundar hon, ja då måste han väl försvinna.

Dikten

smärtan, sorgen och längtan över att vara någon annan
dunkar i ryggen, rodnande kinder och svettpärlor i pannan

20 år har gått sen jag på denna jord började streta
svaret på min fråga lär jag aldrig få veta...

älskar de mig för den jag är eller för den jag kan komma vara
vad vet jag, här står jag nu och lindar jag min snara...

TV "Cocken" fick 4 år på kåken!

Vredesmodet flödar...

Finns det någon rättvisa egentligen? När Du, en 35 årig så kallad "stjärnkock" blir dömd till fyra års fängelse av följande orsaker:

* Våldtäkt och sexuellt tvång den 13 december 2004 på hotell Nordic Sea i Stockholm.
* Sexuellt ofredande den 1 februari 2005 på hotell Robinsson i Göteborg.
* Sexuellt ofredande den 24 februari 2005 på en toalett på Stockholms central.
* Våldtäkt alternativt sexuellt tvång den 18 september 2005 på hotell Robinsson i Göteborg.
* Sexuellt ofredande ofredande i september eller oktober 2005 på hotell SAS Radisson i Göteborg.
* Sexuellt ofredande gentemot två kvinnor den 3 oktober
* Köp av sexuell handling av barn och utnyttjande av barn för sexuell posering dels den 18 november 2006 och dels den 21 januari 2007 i dennes bostad i centrala Göteborg. (gp.se)

Du, så kallade "man" är bosatt i Göteborg och vunnit flera titlar inom ditt yrkesgebit. Du är kock på riksnivå och poserar glatt i magasin och matlagninsspalter. Jag råkar veta vem Du är, fullständigt namn och hur Du ser ut. Så hoppas innerligt vi inte möts ute, för då skulle du drömma söta drömmar om hur det känns att tappa tvålen på Kumla-anstalten...

Mycket skit men inget slit, eller?

I Göteborg, min hemstad, pågår det just nu en het debatt om det växande skräpproblemet. Skräp som tonar upp sig på stadens trottoarer. Göteborgarna anses slappa och vi borde ta oss i kragen och inte bara släppa skräpet där vi står och går. Jag håller verkligen med, det är ynkligt att slänga sitt skräp rakt på marken, men till historien hör att Göteborg nästan avsaknar ordentliga lösningar för skräpslängning. Det finns bara papperskorgar på de stora gågatorna och i grönområdena i princip. Sen får man gå med sitt skräp kilometervis för att kunna slänga det. Jag tycker det är avskyvärt att Storebror skall komma och skälla när det inte finns goda lösningar på ett problem. Hittar du de facto en papperskorg är den med all säkerhet bebodd av måsar, kråkor och andra mysiga renhållare.
Snyfthistorierna från Trafikkontoret och Park&Naturförvaltningen bara fortsätter: enligt Åke Sandin på Trafikkontoret är kostnaderna för att hålla efter nedskräpningen i Göteborg ungefär 72 miljoner om året. Det är otroligt mycket pengar. Jag skulle vilja se en offentlig kostnadskalkyl för vad de olika instanserna för skräptömning/städning kostar. För jag tror personligen att problemet i sig är inte skräpet, utan att man behöver betala ut "onödiga" löner och OB-tillägg till de stackarna som skall städa på morgnarna. Det är De som kostar, inte själva skräpet i sig, även om det ser för jävligt ut. Ponera att man skulle ta dessa 72 miljoner och lägga upp en ny kalkyl för hur Göteborg skulle kunna bli renare. Rimligen borde man kunna sätta upp ett tusental nya papperskorgar och på så sätt minska skräpupplockningen och öka skräptömningen. Redan här kan de olika instanserna göra massiva besparingar. Man kortar per definition ner arbetstiderna och allt arbete skulle bli mycket mer effektivt. Visst, detta skulle inte gynna arbetarna själva, men jag ger bara förslagen, jag verkställer dem inte.
Så, vem i Göteborg skall verkställa mina förslag? Väntar fortfarande på "Vi beräknar att återkomma till dig i ärendet snarast" (ur ett svars-mejl från Park & Natur den 21e juli 2006)

Tro mig, jag väntar!

Valborg - högtiden som blev en lågtid...

Valborg! Konungens födelsedag och vintern har äntligen rasat ut bland våra fjällar...våren är här! Underbart, eller hur? Ja, jo visst är det så, men jag som nästan har kvar min barn-licens ser Valborg med helt andra glasögon. I kvällspressen och på de stora nyhetssändningarna kommer det rapporter om hur varannan tonåring (läs ca 15-åring) skall supa sig full under Valborgsmässoaftonen. Det betyder att övriga hälften inte har planerat att supa, men kommer med all säkerhet säkert göra det ändå. Vad är det som håller på att hända? Vi pratar om barn som knappt får se barnförbjuden film på bio, eller hens hyra videofilm. Knattarna håller på att skapa en krökningens högtid. Det är vedertaget att man skall supa. Jag blir så förbannad när jag tänker på det. Mest kanske för att jag själv aldrig genomgick någon så kallad "fjortis"-period eller drack i parker eller liknande. Och än värre blir störelsemomentet när man tänker på vad som föranleder problemen: Sveriges helt skadade inställning till alkohol. Ända sedan Emil i Lönneberga täljde trägubbar har den svenska moralpaniken och kyrkliga ledkäppen gjort att alkohol är bland det mest förbjudna och därigenom också det mest lockande som finns. Motbok, alkoholförbud, ja förslagen som skall hålla människor nyktra och fina har sällan visats sig vara någon poppis idé. Se USA som exempel. I stort sett hela den organiserade brottsligheten i USA byggts kring det välkända spritförbudet som förbjöd försäljning och innehav av alkohol. Dock ska nämnas att förtäring fortfarande var tillåtet. Precis som med narkotika, men både du och jag förstår ju att det tar ut varandra då man per defintion måste inneha något av dem för att kunna konsumera. Nå, vad jag med viss möda försöker säga är att inställningen som Sverige har haft till alkohol har skapat en skev inställning till både konsumeringen och en form av åldersparanioa. Jag menar, du får gifta dig, ta körkort och en herrans massa annat när du är 18 år, men man får inte köpa en öl. Det är ju helt vansinnigt.
Tyvärr tror jag inte vi kan se någon bättring. Tvärtom, svarthandeln med öl och sprit till ungdomar bara ökar och fall av misshandel och våldtäkter bland unga eskalerar fortsatt.
Låt oss som är äldre och är förebilder för de unga åter göra Valborg till en högtid och inte en lågtid. Prata, nattvandra och spöa upp de som säljer alkohol till våra barn. Mogna människor, förena Eder!

Ung och alkohol?

Systembolagets ungdomsavdelning

Festmetoden.se - Testa dina alkoholvanor

Barnombudsmannen

Janne Björklund - alliansens spader Ess?

Efter valsegern i september i fjol har inte direkt alliansen stoltserat med några väl genomförda förändringar. Ej heller har statsråden varit några klart lysande stjärnor. Ja, du suckar säkert instämmande kan jag gissa. Dock finns det En av alla klåpare som faktiskt imponerar på mig. Det är skolminister Jan Björklund. Varför? Jo, han vågar säga obekväma sanningar, han vill förändra Tomas Östros myspys-skola med en skola där lugn och ro råder och där man inte daltar med mobbare och annat patrask. All heder! Vi behöver fler småbarnspappor i politiken, och gärna med förflutet som yrkesmilitärer. Uppenbarligen. Fler Jan Björklund i svensk politik...

Demokratins dilemma

I Sverige är demokrati en självklarhet och följdaktligen har vi många olika partier att lägga våran röst på och jämfört med andra länder ligger valdeltagandet högt. Runt 90%. Låter skyhögt, men i min mening är det 10% för lite. Den moderna svenska människan ser idag på röstningsprocessen som något jobbigt, ansträngande och onödigt, då man tycker att den enskildes röst inte gör skillnad. En riktigt katastrofal inställning i mina ögon. Ponera att de tio procenten skulle gå till valurnorna vart fjärde år kanske samhället hade sett radikalt annorlunda ut. Vi kanske hade haft tre riksdagspartier till eller kanske tre färre. Att inte utnyttja rätten till att rösta på 2000-talet är i mina ögon en omedveten form av respektlöshet för de frihetskämpar som dödar och blir dödade för sin kamp för demokrati. I Afrika uppfostras barn att med hjälp av automatkarbiner utkämpa ett slag för att en dag kunna lägga en valsedel i en urna och visa att man kan göra skillnad. Jag skulle vilja att de som "ligger på sofflocket" varje val skulle få en inblick i hur det är att varje dag kämpa för att få rösträtt, att varje dag vakna med en Ak47:a vid sin sida i vetskapen att man kommer döda en annan människa i sin kamp för demokrati. Vi i Sverige vet inte hur bra vi har det. Vi har yttrandefrihet och varje människa har rätt att göra sin röst hörd och påverka politikerna. Det är för mig skamligt att höra att vi har fantastiskt bra valdeltagande när åtskilliga hundra tusen röstberättigade väljer att stanna hemma på valdagen. Visst, om det inte finns något politiskt alternativ som stämmer överens med ens åsikter kan man ändå ta sig till valurnan och lägga en blank röst, detta i respekt och vördnad för de som dör i kampen för demokratin.

Väl mött i en vallokal 2010!

Fotboll = våldets nya vagga?

I mitt senaste inlägg var jag upprörd över det onödiga och makabra våld som våra barn tvingas genomlida på skolorna runt om i landet. Och bränslet på elden denna gång är skrämmande likt: den allt mer vanliga och förekommande huliganismen i Sverige.

Här följer ett utdrag från Göteborg-Tidningens (GT) löpsedel den 18/4 -07:

Ur polisens pressmeddelande i natt efter fotbollsmatchen IFK Göteborg-AIK på Ullevi:
"79 personer har omhändertagits eller avlägsnats för ordningsstörning. Fem personer har omhändertagits för berusning. 47 personer har visiterats för att eftersöka farliga föremål. Fyra personer har medtagits för kroppsbesiktning misstänkta för narkotikabrott."

Jo, du läste rätt. Nästan 140 personer såg igår till att vi skattebetalare fick punga ut med närmre en miljon kronor i poliskostnader för att de skulle kunna leka Gud på Göteborgs gator. Visst skall det nämnas att matcherna mellan IFK-AIK (Göteborg - Stockholm) har varit och kommer alltid att vara högriskmatcher då det är ett Mekka för debila "fans" att stoltsera med sin lokalpatriotism. Fast jag ser det som en ringa ursäkt för gårdagens händelser. Slagsmål på speciellt anpassade familjeläktare, våld, skadegörelse, ja you name it. Liknelserna till EU-kravallerna i samma stad ligger nära till hands.
I England har man vunnit kampen mot huliganism. Hur? Jo, man har portat alla potentiella bråkmakare från alla matcher, tagit deras pass vid eventuella utlandsresor för att bespara arenor världen över deras närvaro samt en omfattande polisiär närvaro. Vad hindrar Sverige från att göra samma sak? Kan inte vi liksom britterna rent byråkratiskt spöa skiten ur dem? Att resa utomlands för en huligan skall vara lika probmlematiskt som att bli svensk småföretagare. Sådana åtgärder låter helt rimliga i mina öron och på sikt skulle man slippa mycket av det onödiga våldet som bland annat utspelade sig igår.

Nu skulle jag vilja göra en parallell till mitt tidigare inlägg Aggressivitet och Våld - lev med det eller dö av det? där jag kritiskt dikuterade våld i skolmiljö och vurmandet för att mobbarna är de egentliga offren. Den debatten tycker jag man kan applicera även här: ex antal anabolstinna 16-30-åringar gör en hel stad och en fotbollsarena till ett slagfält under en dag. Likaså gör mobbarna detsamma på sina skolor, fritidsgårdar o.s.v, ja ni fattar galoppen. Även när vi pratar om hulig..förlåt fotbollssupportrar ser vi samma mönster som tenderar vara det standardiserade tillvägagångssättet gällande våld i skolmiljö: man blundar för det, "äh, låt dem puckla på varandra" samt den bästa av dem alla (håll i dig nu) det är DE som mår DÅLIGT, visst är det underbart. Man blir nästan lite rörd. Ska vi rehabilitera asen? Är det de som vi ska göra? Flytta barnfamiljerna till egna läktarsektioner? Spärra av städer och extrautrusta krogarna med speciella insatspoliser så att upploppen kan pågå ostört utan att den jävligt tillmötesgående Svensson-pöbeln skall vara ivägen? Nej, nu får det fanimig räcka, sluta dalta, sluta låta de svagsinta "supportrarna" få sista ordet. Låt mig lite osökt gå in på en av Göran Hägglunds käpphästar i valspurten 2006: civilkurage. Visst låter de fånigt, men fan vad man inser hur rätt stollen har ibland. Är det inte ett naturligt steg att Vi som inte pucklar på varandra säger Nej! och står upp för våran rätt, att älska fotboll. I min värld är det inte rimligt att det är Vi som skockas runt med huliganerna som herde. Man skulle nästan kunna tro att det är migrationsverket som coachar huliganerna i sitt tillvägagångssätt, men det får bli ett annat inlägg.
Hur skall vi då säga Nej? Till och med jag som är en tjugoårig parvel förstår att det inte är så enkelt. Man kan inte rent fysiskt gå efter Hägglunds modell om man vill ha livet i behåll, men regeringen kunde, förlåt borde ta sig i kragen och inleda ett omfattande arbete med kartläggning och granskning av supportrarna, för gör de det kommer jag komma tillbaka till arenorna och slippa oroa mig för "det meningslösa gatuvåldets larm". Göteborg är min hemstad, jag älskar den mer än någon annan stad, jag älskar också fotboll mer än någon annan sport, så det är få saker jag avskyr så mycket som människor som avsiktligt kastar båda i smutsen, igår huliganerna.

Pennan är mäktigare än svärdet, kom ihåg det!

Aggressivitet och våld - lev med det eller dö av det?

"VÅGA - säga Nej till droger och våld" hette en kampanj i början av 90-talet som riktade sig till ungdomar i högstadieålderna. Helt enkelt en svensk motsvarighet till den amerikanska "DARE"-kampanjen. Nå, vad säger den meningen Dig? Vad innebär det att i detta fallet säga "nej" till våld? För mig kan det te sig begripligt att gå ut med en sådan kampanj i början av 90-talet när allt fler subgrupper växte sig starka och flera extremgrupper i Sverige begick flera våldsbrott. I synnerhet många unga, exempelvis mordet på John Hron i Kode. Som jag tolkar det handlade kampanjen om en attitydsförändring bland unga, det skulle inte vara töntigt att säga nej till kokain eller en gruppmisshandel. Lite i stil med En rökfri generations skrämselpropagandaturnéer bland landets 10-åringar under senare år.
Blev landets unga lugna och fina mönstermedborgare? Ingalunda, för under min mellanstadietid fick jag på min skola besök ett par gånger av Landslaget mot Våld. En förening som bestod av ett knippe avdankade B-atleter som fått det nobla uppdraget att föreläsa om vålds konsekvenser för femteklassare. Man fick bland annat se klipp ur Jean-Claude Van Damme filmer och så-här-mycket-våld-tål-man-inte-i-verkligheten-retoriken. Behjärtansvärt, visst, men varför måste man mobilisera en sådan här nationell positiv kraft vart 10e år för att undvika att en hel generation blir ligister och vandaler? Räckte det inte på 90-talet?
När gick det snett undrar jag och finns det ett slut? Redan Platon pratade om att aldrig hade ungdomen varit så hopplös som då (sorry Mikael, men referensen passade in här) och hur kommer det då te sig i framtiden. Jag tror att om några år kommer man skippa matematiken, svenskan och engelskan i undervisningen och låta våldskunskap bli det stora huvudämnet. Eller, det var kanske lite väl saltat, men våld av och med unga på, i och utanför skolan har blivit ett akut problem. Hela vintern har det pratats om mobbning, bötning och hundratalet polisanmälningar - bara i Göteborgsområdet! Som före detta mobboffer blir jag helt vansinnig när jag läser om det och jag tycker att skolornas och myndiheternas agerande nästan tenderar bli rent debilt. Man daltar med mobbare, man gör offer av förövare och de riktiga offren får en dunk i ryggen och tvingas upp på "10".
Det är här min rubriksättning kommer in i resonemanget, ska vi "andra" tvingas leva i ett samhälle där våld och hot är normen för framgång och status och inte längre hårt slit och studier? Eller ska vi sätta oss emot det och sätta våra liv på spel? För det är det som våra barn går igenom varje dag i skolan, ska man stå upp för sin sak och åka på spö, eller ska man titta ner i marken och leva med glåporden och knuffarna? Det är inte barnen som skall våga säga nej till droger och våld, det är ju VI vuxna. Hjälp varandra att hälpa dem, VÅGA hjälpa, för att säga "nej" har hittills inte hjälpt ett enda mobboffer. Tack för ordet...