Demokratins dilemma

I Sverige är demokrati en självklarhet och följdaktligen har vi många olika partier att lägga våran röst på och jämfört med andra länder ligger valdeltagandet högt. Runt 90%. Låter skyhögt, men i min mening är det 10% för lite. Den moderna svenska människan ser idag på röstningsprocessen som något jobbigt, ansträngande och onödigt, då man tycker att den enskildes röst inte gör skillnad. En riktigt katastrofal inställning i mina ögon. Ponera att de tio procenten skulle gå till valurnorna vart fjärde år kanske samhället hade sett radikalt annorlunda ut. Vi kanske hade haft tre riksdagspartier till eller kanske tre färre. Att inte utnyttja rätten till att rösta på 2000-talet är i mina ögon en omedveten form av respektlöshet för de frihetskämpar som dödar och blir dödade för sin kamp för demokrati. I Afrika uppfostras barn att med hjälp av automatkarbiner utkämpa ett slag för att en dag kunna lägga en valsedel i en urna och visa att man kan göra skillnad. Jag skulle vilja att de som "ligger på sofflocket" varje val skulle få en inblick i hur det är att varje dag kämpa för att få rösträtt, att varje dag vakna med en Ak47:a vid sin sida i vetskapen att man kommer döda en annan människa i sin kamp för demokrati. Vi i Sverige vet inte hur bra vi har det. Vi har yttrandefrihet och varje människa har rätt att göra sin röst hörd och påverka politikerna. Det är för mig skamligt att höra att vi har fantastiskt bra valdeltagande när åtskilliga hundra tusen röstberättigade väljer att stanna hemma på valdagen. Visst, om det inte finns något politiskt alternativ som stämmer överens med ens åsikter kan man ändå ta sig till valurnan och lägga en blank röst, detta i respekt och vördnad för de som dör i kampen för demokratin.

Väl mött i en vallokal 2010!