Lars Danielsson på krigsstigen...tillåt mig le

Den förre statssekreteraren Lars Danielsson har inte haft det lätt de senaste två och ett halvt åren. Bristande trovärdighet, luddiga svar och otrohetsrykten. Killen måste känna sig rätt matt vid det här laget.

Nåväl, nu presenterar Katastrofkommissionen sin andra granskning av vad som hände i inledningsskedet av flodvågskatastrofen i december 2004 och Lars Danielsson är mäkta upprörd. Jag är en smula förvånad, men han hävdar att kommissionen har läckt ut arbetsuppgifter till medier, i syfte att svartmåla honom. Dessutom har kommissionen inte haft tillräckligt fokus på analys och förslag till förbättringar, tycker Danielsson.

Okej, låt mig se, inte fokus på analys säger han? Nej, efter otaliga förhör och förfrågningar om vad han faktiskt hade för sig den där annandagskvällen är väl inte att betrakta som analys. Det har ju tagit nästan tre år att få ur honom rätt information. Blir nästan utredning i stil med Palmegruppen. Så Lars, beskyll inte katastrofkommissionen att vara seg med analysen. Det är att kasta sten i glashus. Sedan ”förbättringar”, ja vad skulle det vara? Ända förbättringen som jag skulle vilja se är lite rakryggade ställningstaganden från Danielssons sida.

Så slutligen, lille Lars, du om någon skall tala med små bokstäver när det gäller etiska ställningstaganden och synen på hur andra sköter sitt jobb. Gör det för min skull och för alla anhöriga från Tsunamikatastrofen…

Väktarstaten

Sverige är i allra högsta grad en väktarstat. Nja, inte på så sätt som ordet har sin egentliga betydelse utan om man bryter upp ordens faktiska mening: ”väktare” + ”stat”. Ja, alltså, med väktare avser jag alltså baskerprydda stubbade skallar och dinglande batonger och så vidare.

I Sverige idag tas allt mer ansvar över till väktare och privatägda väktarbolag. Vem hade hört talas om firmor vid namn Cubsec eller G4S för några år sedan? På nittiotalet var det Securitas och möjligen Falck som stod för ”väktandet”.

Idag utför väktare allehanda uppgifter, exempelvis skyddsrundor vid tomma lokaler, ordningsvakter på stan, köpcenter och krogar. Det är naturligtvis bra då vi inte kan belasta polisen med allt detta arbete, men under senare år har rättsväsendet inte direkt varit prioriterat på riksnivå och poliserna har mestadels fått sitta och köra skrivbord istället för radiobil. Småkommuner blir av med sina stationer och istället dyker det upp väktarfirmor som skall värna om den allmänna ordningen.

Detta gör mig inte ett dugg trygg. En väktare har rättighet att (mot genomförd batongteknikträning) bära batong, men ingen juridisk skyldighet att ingripa i olika situationer. Bara moralisk. Med detta menat att en väktare efter humör kan avgöra om han eller för all del hon, skall ingripa vid exempelvis ett slagsmål. Vill du att vår poliskår skall mer eller mindre ersättas av sådana som inte kom in på polishögskolan och sedan egentligen har någon skyldighet att gripa in när någon pucklar på dig? Nä fyfan, låt oss få våran polis tillbaka eller skapa ett statligt väktarbolag som kollar industrifastigheterna mitt i natten.

En rätt dålig låt, men inehållet....

Do you ever feel like breaking down?
Do you ever feel out of place?
Like somehow you just don't belong
And no one understands you
Do you ever wanna runaway?
Do you lock yourself in your room?
With the radio on turned up so loud
That no one hears you screaming

No you don't know what it's like
When nothing feels all right
You don't know what it's like
To be like me

To be hurt
To feel lost
To be left out in the dark
To be kicked when you're down
To feel like you've been pushed around
To be on the edge of breaking down
And no one's there to save you
No you don't know what it's like
Welcome to my life

Do you wanna be somebody else?
Are you sick of feeling so left out?
Are you desperate to find something more?
Before your life is over
Are you stuck inside a world you hate?
Are you sick of everyone around?
With their big fake smiles and stupid lies
While deep inside you're bleeding

No you don't know what it's like
When nothing feels all right
You don't know what it's like
To be like me

To be hurt
To feel lost
To be left out in the dark
To be kicked when you're down
To feel like you've been pushed around
To be on the edge of breaking down
And no one's there to save you
No you don't know what it's like
Welcome to my life

No one ever lied straight to your face
No one ever stabbed you in the back
You might think I'm happy but I'm not gonna be okay
Everybody always gave you what you wanted
Never had to work it was always there
You don't know what it's like, what it's like

To be hurt
To feel lost
To be left out in the dark
To be kicked when you're down
To feel like you've been pushed around
To be on the edge of breaking down
And no one's there to save you
No you don't know what it's like (what it's like)

To be hurt
To feel lost
To be left out in the dark
To be kicked when you're down
To feel like you've been pushed around
To be on the edge of breaking down
And no one's there to save you
No you don't know what it's like
Welcome to my life
Welcome to my life
Welcome to my life