fredag 4 maj 2007

Mycket skit men inget slit, eller?

I Göteborg, min hemstad, pågår det just nu en het debatt om det växande skräpproblemet. Skräp som tonar upp sig på stadens trottoarer. Göteborgarna anses slappa och vi borde ta oss i kragen och inte bara släppa skräpet där vi står och går. Jag håller verkligen med, det är ynkligt att slänga sitt skräp rakt på marken, men till historien hör att Göteborg nästan avsaknar ordentliga lösningar för skräpslängning. Det finns bara papperskorgar på de stora gågatorna och i grönområdena i princip. Sen får man gå med sitt skräp kilometervis för att kunna slänga det. Jag tycker det är avskyvärt att Storebror skall komma och skälla när det inte finns goda lösningar på ett problem. Hittar du de facto en papperskorg är den med all säkerhet bebodd av måsar, kråkor och andra mysiga renhållare.
Snyfthistorierna från Trafikkontoret och Park&Naturförvaltningen bara fortsätter: enligt Åke Sandin på Trafikkontoret är kostnaderna för att hålla efter nedskräpningen i Göteborg ungefär 72 miljoner om året. Det är otroligt mycket pengar. Jag skulle vilja se en offentlig kostnadskalkyl för vad de olika instanserna för skräptömning/städning kostar. För jag tror personligen att problemet i sig är inte skräpet, utan att man behöver betala ut "onödiga" löner och OB-tillägg till de stackarna som skall städa på morgnarna. Det är De som kostar, inte själva skräpet i sig, även om det ser för jävligt ut. Ponera att man skulle ta dessa 72 miljoner och lägga upp en ny kalkyl för hur Göteborg skulle kunna bli renare. Rimligen borde man kunna sätta upp ett tusental nya papperskorgar och på så sätt minska skräpupplockningen och öka skräptömningen. Redan här kan de olika instanserna göra massiva besparingar. Man kortar per definition ner arbetstiderna och allt arbete skulle bli mycket mer effektivt. Visst, detta skulle inte gynna arbetarna själva, men jag ger bara förslagen, jag verkställer dem inte.
Så, vem i Göteborg skall verkställa mina förslag? Väntar fortfarande på "Vi beräknar att återkomma till dig i ärendet snarast" (ur ett svars-mejl från Park & Natur den 21e juli 2006)

Tro mig, jag väntar!