USA är hela världens piñata, man pucklar på och bankar utan att egentligen förstå varför. Jo, visst världsherravälde och allt det är tramset förvisso, men jag måste försvara USA på en punkt (till att börja med): deras mandatreglemente. En president, guvernör o.s.v. får bara sitta max två mandatperioder om fyra år vardera. Klockrent, ett politiskt skolexempel som puttinuttiga Sverige skulle ta efter. Nej, skulle ha tagit efter långt mycket tidigare så klart. Varför? Är frasen ”omväxling förnöjer” bekant? Vad jag menar är (notera försöken till politisk neutralitet) oavsett ideologisk uppfattning eller så, mår den politiska apparaten bra av maktskiften. Eller ja, det behöver inte ens innebära maktskifte, bara personskifte. Ja, det är ofta minst lika sunt att hysta ut en person och ersätta med en person från samma falang, bara den förste knickedicken försvinner.
Sverige är ett skolexempel där personer har suttit på tok för långa perioder i obruten följd. Tage Erlander (S), Olof Palme (S) och allra sist Göran Persson (S) är väl de mest påtagliga exemplen. Jag vill inte kalla de för dåliga politiker även om det är frestande, för det är inte vad inlägget handlar om, utan vad jag menar är att inget land ”mår bra” av att ha samma stofil vid makten år ut och år in. Jag skiter högaktningsfullt hur folkvald personen är eller hur mycket mys i övrigt det är kring personen i övrigt. Åtta år räcker. Fyra med för den delen. Så lång tid får Reinfeldt vara med och leka. Livet är inte rättvist, så är det. Oavsett om man är rörläggare eller statsminister.
Nå, åter till resonemanget. Jag ser inga direkta nackdelar med ett sådant här mandatsystem i Sverige. Däremot några påtagliga fördelar: statsministern skulle jobba stenhårt för att sitta sina maximalt åtta år och därmed genomföra många välkomna reformer m.m., väljare skulle per definition bli mer engagerade om de visste att det faktiskt går att byta ut nickedockorna i Rosenbads korridorer samt att den nyttiga oppositionen skulle ständigt finnas nära till hands, istället som nu endast när någon i den aktuella regeringen torskar till det.
