Sverige är i allra högsta grad en väktarstat. Nja, inte på så sätt som ordet har sin egentliga betydelse utan om man bryter upp ordens faktiska mening: ”väktare” + ”stat”. Ja, alltså, med väktare avser jag alltså baskerprydda stubbade skallar och dinglande batonger och så vidare.
I Sverige idag tas allt mer ansvar över till väktare och privatägda väktarbolag. Vem hade hört talas om firmor vid namn Cubsec eller G4S för några år sedan? På nittiotalet var det Securitas och möjligen Falck som stod för ”väktandet”.
Idag utför väktare allehanda uppgifter, exempelvis skyddsrundor vid tomma lokaler, ordningsvakter på stan, köpcenter och krogar. Det är naturligtvis bra då vi inte kan belasta polisen med allt detta arbete, men under senare år har rättsväsendet inte direkt varit prioriterat på riksnivå och poliserna har mestadels fått sitta och köra skrivbord istället för radiobil. Småkommuner blir av med sina stationer och istället dyker det upp väktarfirmor som skall värna om den allmänna ordningen.
Detta gör mig inte ett dugg trygg. En väktare har rättighet att (mot genomförd batongteknikträning) bära batong, men ingen juridisk skyldighet att ingripa i olika situationer. Bara moralisk. Med detta menat att en väktare efter humör kan avgöra om han eller för all del hon, skall ingripa vid exempelvis ett slagsmål. Vill du att vår poliskår skall mer eller mindre ersättas av sådana som inte kom in på polishögskolan och sedan egentligen har någon skyldighet att gripa in när någon pucklar på dig? Nä fyfan, låt oss få våran polis tillbaka eller skapa ett statligt väktarbolag som kollar industrifastigheterna mitt i natten.
